Äntligen på plats!
Ja då var man till slut på plats i den nya staden efter månader av stress och förberedelser. När man ska till USA och plugga är det inte bara o sticka har jag fått lära mig, här borta tror dom att man ska snylta på samhället och bli hemlös eller sjuk så man måste visa att man har ett välfyllt bankkonto.
Anyway, kort o koncist kan jag förklara för dom som inte är insatta att jag ska bo o plugga foto här i New York i minst ett år. Av en slump träffade jag en kompis till artisten Sarah Dawn Finer i Stockholm och vips fick jag bo hos henne här i NYC!
Man måste ha flyt ibland.
På vägen hit träffade jag en trevlig dam vid namn Cassie som skulle gå en dansskola här ett år med några kompisar så vi bestämde att leka turister nån dag. Från flygplatsen var det inget arlanda express till stan direkt, det tog över två timmar innan vi var hemma! Fullständigt obegripligt att dom inte har något bättre system än först buss genom hela Jersey, tåg, tunnelbana, och sen igen tunnelabana. På den färden fick man även känna på vädret här, vilket består av fukt och värme till den grad att man får LP-skivor under armhålorna och sandpapper i halsen.
Summa sumarum så bor jag iaf nu hos Erika in the ghetto, närmare bestämt The Bronx. Visst det är inte Manhattan men man måste ju börja nånstans. Området består till ungefär nittio procent av svarta och hispanic people, vilket gör att det känns som man kommer utomlands när man kliver av stationen. Lägenheten på elfte våningen ligger precis mittemot Yankee stadium och från köksfönstret ser man Manhattan med Chrysler building och toppen av Empire state.
Just det, glömde jag nämna att vi också har en grym takterass? Här kan man ligga o sörpla öl och kolla på alla bilar och kommers som sker på Manhattan. Man kan också träffa på grannen Teddy som jag gjorde häromdan. Han är en karl i 65-års åldern som trodde att jag var inbrottstjuv när jag gick förbi hans fönster och han var redo att hämta bössan nör jag kom sa han. Han är riktigt skön. Ungefär som en av de där gubbarna i hårsalongen i En prins i New York om ni sett den.
Lägenheten är både fin och mindre fin. Den är gammal med högt i tak osv. men i och med att den är högst upp så har det kommit in vatten genom taket vilket göra att innertaket har en förmåga att inte vilja vara kvar. Resultatet blir att det hänger ner lite här o var vilket självklart inte är så snyggt. Det ska fixas säger Erika men vi får väl se hur det blir med det. Annars är lyan riktigt stor med hall, kök, vardagsrum, två sovrum, två toaletter, garderober m.m. Erika har två lite komiska men ibland jobbiga egenheter som jag har noterat. För det första har hon haft inbrott en gång så hon är skitnojjig att det ska hända igen, vilket resulterar i tre lås på dörren, samt att hon hänger upp massa krimskrams så "to hear if there's someone breaking in Markus". Nummer två är att hon har bakteriefobi så det skriker om det. På stan kan hon inte öppna någon dörr eller hålla i sig i tunnelbanan utan en servett. Jag skrattar åt henne hela tiden och hon vet att hon är crazy :) Lite ironiskt dock för det går inte ihop med hennes lägenhet som visserligen är jättefin, men helt rutten och skabbig på vissa ställen.
Nej nu blir det inget mer idag, tillräckligt långt första inlägg rapporterar mer och lägger in bilder när jag har varit på Manhattan.
Anyway, kort o koncist kan jag förklara för dom som inte är insatta att jag ska bo o plugga foto här i New York i minst ett år. Av en slump träffade jag en kompis till artisten Sarah Dawn Finer i Stockholm och vips fick jag bo hos henne här i NYC!
Man måste ha flyt ibland.
På vägen hit träffade jag en trevlig dam vid namn Cassie som skulle gå en dansskola här ett år med några kompisar så vi bestämde att leka turister nån dag. Från flygplatsen var det inget arlanda express till stan direkt, det tog över två timmar innan vi var hemma! Fullständigt obegripligt att dom inte har något bättre system än först buss genom hela Jersey, tåg, tunnelbana, och sen igen tunnelabana. På den färden fick man även känna på vädret här, vilket består av fukt och värme till den grad att man får LP-skivor under armhålorna och sandpapper i halsen.
Summa sumarum så bor jag iaf nu hos Erika in the ghetto, närmare bestämt The Bronx. Visst det är inte Manhattan men man måste ju börja nånstans. Området består till ungefär nittio procent av svarta och hispanic people, vilket gör att det känns som man kommer utomlands när man kliver av stationen. Lägenheten på elfte våningen ligger precis mittemot Yankee stadium och från köksfönstret ser man Manhattan med Chrysler building och toppen av Empire state.
Just det, glömde jag nämna att vi också har en grym takterass? Här kan man ligga o sörpla öl och kolla på alla bilar och kommers som sker på Manhattan. Man kan också träffa på grannen Teddy som jag gjorde häromdan. Han är en karl i 65-års åldern som trodde att jag var inbrottstjuv när jag gick förbi hans fönster och han var redo att hämta bössan nör jag kom sa han. Han är riktigt skön. Ungefär som en av de där gubbarna i hårsalongen i En prins i New York om ni sett den.
Lägenheten är både fin och mindre fin. Den är gammal med högt i tak osv. men i och med att den är högst upp så har det kommit in vatten genom taket vilket göra att innertaket har en förmåga att inte vilja vara kvar. Resultatet blir att det hänger ner lite här o var vilket självklart inte är så snyggt. Det ska fixas säger Erika men vi får väl se hur det blir med det. Annars är lyan riktigt stor med hall, kök, vardagsrum, två sovrum, två toaletter, garderober m.m. Erika har två lite komiska men ibland jobbiga egenheter som jag har noterat. För det första har hon haft inbrott en gång så hon är skitnojjig att det ska hända igen, vilket resulterar i tre lås på dörren, samt att hon hänger upp massa krimskrams så "to hear if there's someone breaking in Markus". Nummer två är att hon har bakteriefobi så det skriker om det. På stan kan hon inte öppna någon dörr eller hålla i sig i tunnelbanan utan en servett. Jag skrattar åt henne hela tiden och hon vet att hon är crazy :) Lite ironiskt dock för det går inte ihop med hennes lägenhet som visserligen är jättefin, men helt rutten och skabbig på vissa ställen.
Nej nu blir det inget mer idag, tillräckligt långt första inlägg rapporterar mer och lägger in bilder när jag har varit på Manhattan.
Kommentarer
Trackback
