n e w i n y o r k

Alla har väl sina egna erfarenheter och upplevelser vad gäller Ikea, likaså jag. Det slutar i nio fall av tio att jag får panik och bara vill därifrån. Igår var inget undantag. Jag och Erika var på jakt efter säng, bord och annan inredning att fylla mitt tomma rum med. Först hittade vi sängen "Malm" och efter att ha hört Erika's svenska uttal insåg jag att denna dag ändå kunde fyllas med lite humor: [mäaalm], [skreeevsta], eller [seeuultan] är några av de svenska ikea-artiklar Erika försökte uttala :) Vi ska inte ens gå in på prdukter som "Tjusig" eller "Karlstad", men jag förstår att dom är sjukt ologiska och svåra att uttala för utlänningar.

Det kändes som att vi aldrig kom därifrån för Erika sprang fram o tillbaka som en ping-pong boll med den återkommande kommentaren "Ooohhh this looks great, I love that thing!" till allting! Till slut fick jag ordning på situationen och vi rörde oss mot kassorna för att få det hemskickat till Bronx (Ikeat låg i Brooklyn). Efter dagens pärs så shoppade jag loss i den svenska matbutiken de har på Ikea och köpte knäckebröd, godisbilar, marabou, m.m. Vidare tog vi oss till restuarangen och åt varsin middag bestående av - såklart - kötbullar med potatismos och lingonsylt. Erika tog även lingondricka till som hon aldrig testat förut och blev genast förälskad: "This lin-gooon thing taste so good!".
 
Eftersom Ikeat låg i Brooklyn gick vi omkring lite där och tittade, vilket var väldigt pittoreskt och mysigt med massa gamla typiska sekelskiftsbyggnader. Sen gick vi över Brooklyn bridge vilket är en sjukt stor o gammal bro över till Manhattan. Riktigt grym utsikt över Lower manhattan samt över de vattenfall som ni kanske hört om som en konstnär satt upp lite här och var i New york. 

Igår avslutade vi kvällen med att kolla på filmen Blood diamonds och då fick jag en del bekräftelse på de fördomar som finns om amerikanare. Dom verkar precis som australiensarna inte ha nån koll alls på andra kulturer och språk.
"Jag kan ju engelska och de kan de flesta andra, så varför ska jag lära mig nåt annat språk?" Erika visste ingenting om konfliktdiamanter och tyckte det var jättekonstigt med folk som blev skjutna och var fattiga i Afrika. Yankees kör sitt eget race, och visst jag klandrar dom inte alltför mycket, om Sverige var världens rikaste och ledande makt och alla pratade svenska i världen hade jag nog också varit trångsynt och latare.

Nu är klockan way too much och jag måste ner på stan och fixa mobilnr. m.m. Idag är det för första gången risigt väder vilket är ganska skönt. Lägger in lite bilder från gårdagens eskapader.

Ja som rubriken avslöjar är det för att tala klarspråk fucking varmt här. Idag nådde detta kulmen med över trettio grader. I didn't see that coming när jag åkte från svala svedala. Men man får ta situationen som den kommer, inte sant?!
Startade precis min försenade blogg idag och styrde sedan kosan mot Manhattan, närmare bestämt midtown och lyckades pricka av ett av mina ärenden på listan som var att starta ett bankkonto. Nästa pilsner var att fixa ett simkort men efter att ha "diskuterat" med nån indier i en skum butik bestämde jag att jag gör det nån annanstans.

Jag drog en pizzaslice i en av New yorks endless snabbdeli's, en maträtt jag saknar i Stockholm. Snabbt, enkelt och framförallt billigt. När jag gick vidare funderade jag ett tag och kom fram till att jag i realiteten inte gjort en enda turistattraktion hittills. Vet inte varför men jag känner ingen panik då jag kan ta det med nån besökande kompis senare. Det mest turistiska jag gjort är nog besöket på Ground zero som jag hamnade igår vid av en slump. Det var inte som jag trodde det skulle vara. Antog att området skulle vara ungefär som sergels torg, men no no. Det var en fullkomligt gigantisk kilometerstor byggnadsplats med kranar och lastbilar överallt, omringat av skyskrapor of course. Det var lite skumt och stå där faktiskt med tanke på vad som hänt fast det var svårt och föreställa sig då det inte fanns så mycket kvar förutom ett järnkors som ni kanske sett på tv. 

Efter pizzan gled jag vidare mot ett okänt mål som jag brukar göra. Denna gången hamnade jag i East village med massa pittoreska typiska New york-hus med stegar på utsidan. Vidare promenerade jag på Canal street som Erika pratat om och då förstod jag varför. Det är ett mecka om man inte är så in to vanlig shopping av kläder och allt annat kommersiellt skit som dagens shoppingcenter erbjuder. Det var en typ av loppmarknader men inte med gamla termosar och klädnypor som man kan köpa på svenska loppisar utan här fanns allt som man inte ens visste eller i alla fall inte tänkte på fanns. Vad sägs om tyska porslinsögon i original, uppstoppade apor och katter, jukeboxar, Harley davidsson båge m.m. I'm going there again. 

När man går omkring i New york och speciellt Manhattan så är det faktiskt inte så svårt att hitta tillbaka på rätt väg igen om man gått vilse vilket man gör hela tiden. Nästan alla gator är indelat i ett rutnät med nummer. Horisontellt går de stora breda avenyerna och tvärs alla mindre gator. Har man gått för långt och hamnar på t.ex. 19 th street och skulle till 20 th street är det bara gå norrut där nummren blir högre. Skulle man mot alla odds vara en riktigt seg människa med no sense för lokalsinne hamnar man ända förr eller senare vid vattnet och inte i något ghetto eftersom Manhattan är en ö. 

Idag fick jag till slut nog av värmen och jag gav upp mina turistplaner och tog tunnelbanan tillbaka till Bronx. Tunnelbananegångarna är som en bastu med varm fläkt och tågen låter som ett godståg i tvåhundra blås och i kombination med att folk skiter i vanliga utgångarna och tar nödutgången som startar ett ljud i stil med överfallslarm som gör att man lär få tinnitus här inom en vecka. Efter ett snedsteg alldeles för långt upp (ca 180 th street, bor på 161 st street) anlände jag till min hållplats på Yankee stadium där det pågick ännu en basebollmatch med tusentals Yankee-fans. Jag tog beslutet av att köpa några Bud's (den typiska amerikanska ölen som alla dricker här) och placera mitt ändparti på takterassen där jag blev kvar solandes resten av eftermiddagen. 

Nu tänkte jag dra mig tillbaka, Erika sitter i rummet bredvid och skriker hela tiden då hennes största fan bredvid Samuel L Jackson, Barack Obama håller tal live på tv:n. Hon som alla andra här jag mött verkar vara helt galen i karln. På stan säljer de pins och t-shirts överallt på honom. Immorn ska jag och Erika till Brooklyn och turista lite och framförallt shoppa loss på Ikea och äntligen skaffa en riktig säng istället för den uppblåsbara jag sover i för tillfället. 

Lägger in lite bilder jag tagit på stan, från "loppisen" och min utsikt från takterrasen.

Första dagen vaknade jag upp i ottan. Eller ja ottan för mig som är ungefär runt åttasnåret. Jag har aldrig känt mig så utvilad så tidigt men det har antaglige sitt ursprung i jetlagen, men inte mig emot som annars sover bort halva dagarna. 
Dagen börjar med att jag inte kommer ut från mitt rum, anledningen är inte att Erika är en psykotisk massmördare som låst in mig utan att dörrarna är gamla som gatan vilket gör att de sväller när det så varmt som nu. Jag försöker få tag på Teddy men han svarar inte på mina beklagande rop från fönstret, men efter en halvtimme så släpper äntligen dörrjäveln och jag kan gå på ett efterlängtat toalettbesök. På vägen in till Manhattan noterar jag hur jäkla annorlunda det är här och då menar jag främst på människorna. Här finns alla typer, och lite till. Vad sägs om korta tajta shorts i kombination med blänkande läderboots upp till knäna som desssutom bars av en karl. Eller att ha låtit guldplädera samtliga tänder i hela käften som matchar din Barack Obama-bling-bling-guldklocka lika stor som en snusdosa. 
I love it.  
I Sverige skriver alla om vad de köper och har på sig i sina bloggar, alla ser likadana ut och går with the flow.
Ingen vågar sticka ut, man måste ständigt tillhöra nån grupp: stekare, emos, flator, bögar, you name it, annars är man en töntig idiot. Här är folk precis som de vill vara och passar det inte kan du krypa tillbaka till din trångsynta lilla håla där du kom ifrån.

Igår fick jag känna på hur det är att vara både lantis och true new yorker. Regel nummer ett i new york: Var INTE seg o långsam under några som helst omständigheter! Alla är ständigt på väg nånstans och är dom inte det försöker de se ut som dom är det. Vid ett pizzainköp fipplade jag med mina endollar-sedlar och letade efter pengar i väskan i ungefär 35 sekunder, vilket var 30 sekunder för mycket för det sydamerikanska butiksbiträdet som gav mig en råkall blick i kombination med att klicka sin penna i bordet precis framför mig för att stressa o psyka mig extra mycket. Jag får skylla mig själv helt enkelt. Denna händelse glömde jag senare på bara ett ögonblick då det kom fram en turist och frågade mig efter vägen i tunnelbanan! YES! Jag ser redan ut som en New yorker! Eller i alla fall inte som en turist, vilket jag är mycket glad och tacksam för :) 
Den stackars turisten hamnade nog helt åt helvete med tanke på att jag inte ens visste själv vad jag beskrev men han lärde sig nog också något den dagen. 

Det är tur att jag har sjukförsäkring för jag kommer nog snart få operera mig och skaffa en sån där het nack-krage. När man går på Manhattan går man nämligen lika mycket och tittar upp som ner. Det är byggnader överallt: långa, smala, tjocka, runda, fula, fina, listan kan göras lång. Och överallt är det ett ändlöst myller av folk, tillsammans med oändligt många gula taxibilar och limousiner som jag tom. såg några turister tog igår. En del har cash.
Appropå cash så fick jag ännu en av mina annorlunda upplevelser igår när jag skulle betala i en databutik: först går man till en tjej i kassan och ger henne det man ska köpa och utför själva betalningen. Därefter får man ett A4 och får gå runt den fyrkantiga kassadisken till andra sidan där en anställd ska skriva på A4-pappret. När man fått underskriften lämnar man pappret till en tredje man, vars jobb är att kontrollera underskriften och sedan ge tillbaka den produkt jag köpt, i detta fall en musmatta. Behöver jag tillägga något? 

Jag har tagit lite bilder som jag tänkte dela med mig av, dock inte precis just nu. Jag vill ner på stan innan det blir alltför mycket folk och alltför varmt.       

Ja då var man till slut på plats i den nya staden efter månader av stress och förberedelser. När man ska till USA och plugga är det inte bara o sticka har jag fått lära mig, här borta tror dom att man ska snylta på samhället och bli hemlös eller sjuk så man måste visa att man har ett välfyllt bankkonto.
Anyway, kort o koncist kan jag förklara för dom som inte är insatta att jag ska bo o plugga foto här i New York i minst ett år. Av en slump träffade jag en kompis till artisten Sarah Dawn Finer i Stockholm och vips fick jag bo hos henne här i NYC!
Man måste ha flyt ibland.

På vägen hit träffade jag en trevlig dam vid namn Cassie som skulle gå en dansskola här ett år med några kompisar så vi bestämde att leka turister nån dag. Från flygplatsen var det inget arlanda express till stan direkt, det tog över två timmar innan vi var hemma! Fullständigt obegripligt att dom inte har något bättre system än först buss genom hela Jersey, tåg, tunnelbana, och sen igen tunnelabana. På den färden fick man även känna på vädret här, vilket består av fukt och värme till den grad att man får LP-skivor under armhålorna och sandpapper i halsen.

Summa sumarum så bor jag iaf nu hos Erika in the ghetto, närmare bestämt The Bronx. Visst det är inte Manhattan men man måste ju börja nånstans. Området består till ungefär nittio procent av svarta och hispanic people, vilket gör att det känns som man kommer utomlands när man kliver av stationen. Lägenheten på elfte våningen ligger precis mittemot Yankee stadium och från köksfönstret ser man Manhattan med Chrysler building och toppen av Empire state. 
Just det, glömde jag nämna att vi också har en grym takterass? Här kan man ligga o sörpla öl och kolla på alla bilar och kommers som sker på Manhattan. Man kan också träffa på grannen Teddy som jag gjorde häromdan. Han är en karl i 65-års åldern som trodde att jag var inbrottstjuv när jag gick förbi hans fönster och han var redo att hämta bössan nör jag kom sa han. Han är riktigt skön. Ungefär som en av de där gubbarna i hårsalongen i En prins i New York om ni sett den.

Lägenheten är både fin och mindre fin. Den är gammal med högt i tak osv. men i och med att den är högst upp så har det kommit in vatten genom taket vilket göra att innertaket har en förmåga att inte vilja vara kvar. Resultatet blir att det hänger ner lite här o var vilket självklart inte är så snyggt. Det ska fixas säger Erika men vi får väl se hur det blir med det. Annars är lyan riktigt stor med hall, kök, vardagsrum, två sovrum, två toaletter, garderober m.m. Erika har två lite komiska men ibland jobbiga egenheter som jag har noterat. För det första har hon haft inbrott en gång så hon är skitnojjig att det ska hända igen, vilket resulterar i tre lås på dörren, samt att hon hänger upp massa krimskrams så "to hear if there's someone breaking in Markus". Nummer två är att hon har bakteriefobi så det skriker om det. På stan kan hon inte öppna någon dörr eller hålla i sig i tunnelbanan utan en servett. Jag skrattar åt henne hela tiden och hon vet att hon är crazy :)  Lite ironiskt dock för det går inte ihop med hennes lägenhet som visserligen är jättefin, men helt rutten och skabbig på vissa ställen.

Nej nu blir det inget mer idag, tillräckligt långt första inlägg rapporterar mer och lägger in bilder när jag har varit på Manhattan.