n e w i n y o r k

Första dagen vaknade jag upp i ottan. Eller ja ottan för mig som är ungefär runt åttasnåret. Jag har aldrig känt mig så utvilad så tidigt men det har antaglige sitt ursprung i jetlagen, men inte mig emot som annars sover bort halva dagarna. 
Dagen börjar med att jag inte kommer ut från mitt rum, anledningen är inte att Erika är en psykotisk massmördare som låst in mig utan att dörrarna är gamla som gatan vilket gör att de sväller när det så varmt som nu. Jag försöker få tag på Teddy men han svarar inte på mina beklagande rop från fönstret, men efter en halvtimme så släpper äntligen dörrjäveln och jag kan gå på ett efterlängtat toalettbesök. På vägen in till Manhattan noterar jag hur jäkla annorlunda det är här och då menar jag främst på människorna. Här finns alla typer, och lite till. Vad sägs om korta tajta shorts i kombination med blänkande läderboots upp till knäna som desssutom bars av en karl. Eller att ha låtit guldplädera samtliga tänder i hela käften som matchar din Barack Obama-bling-bling-guldklocka lika stor som en snusdosa. 
I love it.  
I Sverige skriver alla om vad de köper och har på sig i sina bloggar, alla ser likadana ut och går with the flow.
Ingen vågar sticka ut, man måste ständigt tillhöra nån grupp: stekare, emos, flator, bögar, you name it, annars är man en töntig idiot. Här är folk precis som de vill vara och passar det inte kan du krypa tillbaka till din trångsynta lilla håla där du kom ifrån.

Igår fick jag känna på hur det är att vara både lantis och true new yorker. Regel nummer ett i new york: Var INTE seg o långsam under några som helst omständigheter! Alla är ständigt på väg nånstans och är dom inte det försöker de se ut som dom är det. Vid ett pizzainköp fipplade jag med mina endollar-sedlar och letade efter pengar i väskan i ungefär 35 sekunder, vilket var 30 sekunder för mycket för det sydamerikanska butiksbiträdet som gav mig en råkall blick i kombination med att klicka sin penna i bordet precis framför mig för att stressa o psyka mig extra mycket. Jag får skylla mig själv helt enkelt. Denna händelse glömde jag senare på bara ett ögonblick då det kom fram en turist och frågade mig efter vägen i tunnelbanan! YES! Jag ser redan ut som en New yorker! Eller i alla fall inte som en turist, vilket jag är mycket glad och tacksam för :) 
Den stackars turisten hamnade nog helt åt helvete med tanke på att jag inte ens visste själv vad jag beskrev men han lärde sig nog också något den dagen. 

Det är tur att jag har sjukförsäkring för jag kommer nog snart få operera mig och skaffa en sån där het nack-krage. När man går på Manhattan går man nämligen lika mycket och tittar upp som ner. Det är byggnader överallt: långa, smala, tjocka, runda, fula, fina, listan kan göras lång. Och överallt är det ett ändlöst myller av folk, tillsammans med oändligt många gula taxibilar och limousiner som jag tom. såg några turister tog igår. En del har cash.
Appropå cash så fick jag ännu en av mina annorlunda upplevelser igår när jag skulle betala i en databutik: först går man till en tjej i kassan och ger henne det man ska köpa och utför själva betalningen. Därefter får man ett A4 och får gå runt den fyrkantiga kassadisken till andra sidan där en anställd ska skriva på A4-pappret. När man fått underskriften lämnar man pappret till en tredje man, vars jobb är att kontrollera underskriften och sedan ge tillbaka den produkt jag köpt, i detta fall en musmatta. Behöver jag tillägga något? 

Jag har tagit lite bilder som jag tänkte dela med mig av, dock inte precis just nu. Jag vill ner på stan innan det blir alltför mycket folk och alltför varmt.