Hot, hot and more hot
Ja som rubriken avslöjar är det för att tala klarspråk fucking varmt här. Idag nådde detta kulmen med över trettio grader. I didn't see that coming när jag åkte från svala svedala. Men man får ta situationen som den kommer, inte sant?!
Startade precis min försenade blogg idag och styrde sedan kosan mot Manhattan, närmare bestämt midtown och lyckades pricka av ett av mina ärenden på listan som var att starta ett bankkonto. Nästa pilsner var att fixa ett simkort men efter att ha "diskuterat" med nån indier i en skum butik bestämde jag att jag gör det nån annanstans.
Jag drog en pizzaslice i en av New yorks endless snabbdeli's, en maträtt jag saknar i Stockholm. Snabbt, enkelt och framförallt billigt. När jag gick vidare funderade jag ett tag och kom fram till att jag i realiteten inte gjort en enda turistattraktion hittills. Vet inte varför men jag känner ingen panik då jag kan ta det med nån besökande kompis senare. Det mest turistiska jag gjort är nog besöket på Ground zero som jag hamnade igår vid av en slump. Det var inte som jag trodde det skulle vara. Antog att området skulle vara ungefär som sergels torg, men no no. Det var en fullkomligt gigantisk kilometerstor byggnadsplats med kranar och lastbilar överallt, omringat av skyskrapor of course. Det var lite skumt och stå där faktiskt med tanke på vad som hänt fast det var svårt och föreställa sig då det inte fanns så mycket kvar förutom ett järnkors som ni kanske sett på tv.
Efter pizzan gled jag vidare mot ett okänt mål som jag brukar göra. Denna gången hamnade jag i East village med massa pittoreska typiska New york-hus med stegar på utsidan. Vidare promenerade jag på Canal street som Erika pratat om och då förstod jag varför. Det är ett mecka om man inte är så in to vanlig shopping av kläder och allt annat kommersiellt skit som dagens shoppingcenter erbjuder. Det var en typ av loppmarknader men inte med gamla termosar och klädnypor som man kan köpa på svenska loppisar utan här fanns allt som man inte ens visste eller i alla fall inte tänkte på fanns. Vad sägs om tyska porslinsögon i original, uppstoppade apor och katter, jukeboxar, Harley davidsson båge m.m. I'm going there again.
När man går omkring i New york och speciellt Manhattan så är det faktiskt inte så svårt att hitta tillbaka på rätt väg igen om man gått vilse vilket man gör hela tiden. Nästan alla gator är indelat i ett rutnät med nummer. Horisontellt går de stora breda avenyerna och tvärs alla mindre gator. Har man gått för långt och hamnar på t.ex. 19 th street och skulle till 20 th street är det bara gå norrut där nummren blir högre. Skulle man mot alla odds vara en riktigt seg människa med no sense för lokalsinne hamnar man ända förr eller senare vid vattnet och inte i något ghetto eftersom Manhattan är en ö.
Idag fick jag till slut nog av värmen och jag gav upp mina turistplaner och tog tunnelbanan tillbaka till Bronx. Tunnelbananegångarna är som en bastu med varm fläkt och tågen låter som ett godståg i tvåhundra blås och i kombination med att folk skiter i vanliga utgångarna och tar nödutgången som startar ett ljud i stil med överfallslarm som gör att man lär få tinnitus här inom en vecka. Efter ett snedsteg alldeles för långt upp (ca 180 th street, bor på 161 st street) anlände jag till min hållplats på Yankee stadium där det pågick ännu en basebollmatch med tusentals Yankee-fans. Jag tog beslutet av att köpa några Bud's (den typiska amerikanska ölen som alla dricker här) och placera mitt ändparti på takterassen där jag blev kvar solandes resten av eftermiddagen.
Nu tänkte jag dra mig tillbaka, Erika sitter i rummet bredvid och skriker hela tiden då hennes största fan bredvid Samuel L Jackson, Barack Obama håller tal live på tv:n. Hon som alla andra här jag mött verkar vara helt galen i karln. På stan säljer de pins och t-shirts överallt på honom. Immorn ska jag och Erika till Brooklyn och turista lite och framförallt shoppa loss på Ikea och äntligen skaffa en riktig säng istället för den uppblåsbara jag sover i för tillfället.
Lägger in lite bilder jag tagit på stan, från "loppisen" och min utsikt från takterrasen.
Startade precis min försenade blogg idag och styrde sedan kosan mot Manhattan, närmare bestämt midtown och lyckades pricka av ett av mina ärenden på listan som var att starta ett bankkonto. Nästa pilsner var att fixa ett simkort men efter att ha "diskuterat" med nån indier i en skum butik bestämde jag att jag gör det nån annanstans.
Jag drog en pizzaslice i en av New yorks endless snabbdeli's, en maträtt jag saknar i Stockholm. Snabbt, enkelt och framförallt billigt. När jag gick vidare funderade jag ett tag och kom fram till att jag i realiteten inte gjort en enda turistattraktion hittills. Vet inte varför men jag känner ingen panik då jag kan ta det med nån besökande kompis senare. Det mest turistiska jag gjort är nog besöket på Ground zero som jag hamnade igår vid av en slump. Det var inte som jag trodde det skulle vara. Antog att området skulle vara ungefär som sergels torg, men no no. Det var en fullkomligt gigantisk kilometerstor byggnadsplats med kranar och lastbilar överallt, omringat av skyskrapor of course. Det var lite skumt och stå där faktiskt med tanke på vad som hänt fast det var svårt och föreställa sig då det inte fanns så mycket kvar förutom ett järnkors som ni kanske sett på tv.
Efter pizzan gled jag vidare mot ett okänt mål som jag brukar göra. Denna gången hamnade jag i East village med massa pittoreska typiska New york-hus med stegar på utsidan. Vidare promenerade jag på Canal street som Erika pratat om och då förstod jag varför. Det är ett mecka om man inte är så in to vanlig shopping av kläder och allt annat kommersiellt skit som dagens shoppingcenter erbjuder. Det var en typ av loppmarknader men inte med gamla termosar och klädnypor som man kan köpa på svenska loppisar utan här fanns allt som man inte ens visste eller i alla fall inte tänkte på fanns. Vad sägs om tyska porslinsögon i original, uppstoppade apor och katter, jukeboxar, Harley davidsson båge m.m. I'm going there again.
När man går omkring i New york och speciellt Manhattan så är det faktiskt inte så svårt att hitta tillbaka på rätt väg igen om man gått vilse vilket man gör hela tiden. Nästan alla gator är indelat i ett rutnät med nummer. Horisontellt går de stora breda avenyerna och tvärs alla mindre gator. Har man gått för långt och hamnar på t.ex. 19 th street och skulle till 20 th street är det bara gå norrut där nummren blir högre. Skulle man mot alla odds vara en riktigt seg människa med no sense för lokalsinne hamnar man ända förr eller senare vid vattnet och inte i något ghetto eftersom Manhattan är en ö.
Idag fick jag till slut nog av värmen och jag gav upp mina turistplaner och tog tunnelbanan tillbaka till Bronx. Tunnelbananegångarna är som en bastu med varm fläkt och tågen låter som ett godståg i tvåhundra blås och i kombination med att folk skiter i vanliga utgångarna och tar nödutgången som startar ett ljud i stil med överfallslarm som gör att man lär få tinnitus här inom en vecka. Efter ett snedsteg alldeles för långt upp (ca 180 th street, bor på 161 st street) anlände jag till min hållplats på Yankee stadium där det pågick ännu en basebollmatch med tusentals Yankee-fans. Jag tog beslutet av att köpa några Bud's (den typiska amerikanska ölen som alla dricker här) och placera mitt ändparti på takterassen där jag blev kvar solandes resten av eftermiddagen.
Nu tänkte jag dra mig tillbaka, Erika sitter i rummet bredvid och skriker hela tiden då hennes största fan bredvid Samuel L Jackson, Barack Obama håller tal live på tv:n. Hon som alla andra här jag mött verkar vara helt galen i karln. På stan säljer de pins och t-shirts överallt på honom. Immorn ska jag och Erika till Brooklyn och turista lite och framförallt shoppa loss på Ikea och äntligen skaffa en riktig säng istället för den uppblåsbara jag sover i för tillfället.
Lägger in lite bilder jag tagit på stan, från "loppisen" och min utsikt från takterrasen.
Kommentarer
Postat av: sofia andersson
låter hur coolt o spännande som hellst! ska följa din blogg slaviskt;)
ha d nice o lycka till me sängen!
kram sofia
Trackback
